Adopterades dubbel etniska identitet

Bakgrund: Internationellt adopterade som växer upp i Sverige, internaliserar normer och värderingar som råder i samhället, oftast en homogen svensk kultur. Till utseendet skiljer de sig från sina adoptivföräldrar och från majoritetsbefolkningen samt har svårt att få sitt utseende speglat. Detta att växa upp och känna sig som svensk men inte alltid bli bemött som sådan på grund av utseendet skapar alltid en inre konflikt som adopterade tvingas hantera. Sättet eller strategin för denna hantering varierar beroende på en rad olika faktorer och är en livslång process där en strategi kan övergå till en annan beroende på vilken fas i livet adopterade befinner sig i.

Tre olika strategier

1. Endast svensk identitet: Adopterade i den här gruppen identifierar sig uteslutande som svenskar och förnekar starkt betydelsen av ursprungsetniciteten och säger att de sällan tänker eller funderar över biologiska föräldrar. Det är oerhört viktigt för dem att av andra bli betraktade som ”hel” svensk och anstränger sig för att undvika allt som påminner dem om att de är annorlunda.

2. Svensk- och ursprungsetnicitet. Adopterade i den här gruppen identifierar sig tydligt som svenskar som den tidigare gruppen men de är också öppna för det som är annorlunda hos dem själva. Intresse och nyfikenhet över sin ursprungskultur finns i varierande grad, från försiktig närmande till aktivt sökande och att utforskandet inte tycks utgöra något hot mot självbilden.  Vad det gäller tankar och funderingar kring biologiska föräldrar finns de närvarande på ett annat sätt än hos den tidigare gruppen.

3. Endast ursprungsetnicitet: Adopterade i den här gruppen förnekar sin svenska identitet och tar kraftigt avstånd från den svenska kulturen som de är uppvuxna i. De söker sig till de sammanhang där de kan få bekräftelse och spegling av sitt utseende och identifierar sig helt med ursprungsetnicitet. De utvecklar en stark känsla av samhörighet och tillhörighet med sin etniska minoritet i samhället. Vad det gäller funderingar kring biologiska föräldrar tycks intresset vara svalt.

Sambandet mellan strategi och relation till adoptivföräldrar

Vilken av de olika strategier adopterade väljer för hanterandet av den inre konflikten beror till stor del på hur relationen till föräldrarna ser ut. Närmare bestämt föräldrarnas förmåga att genuint och känslomässigt bejaka barnets ursprung och genom det, acceptera att barnet är fött av en annan kvinna och att det finns en historia hos barnet som de inte är delaktiga i. Ju djupare adoptivföräldrarna har bearbetat sin sorg över den ofrivilliga barnlösheten och kommer i kontakt med känslor det väcker som kontrollförlust, maktlöshet, vrede, värdelöshet och sorg, desto bättre förutsättningar att känslomässigt förstå barnet.

När barnet känner att föräldrarna accepterar alla delar hos dem, först då vågar de utforska det som är annorlunda hos dem, ursprunget, utseendet och funderingar kring biologiska föräldrar.

Behov av sammanhängande livshistoria

Adopterade behöver integrera olika delar av sitt liv inom sig till en sammanhängande livshistoria som inte börjar först vid ankomsten till Sverige. Integreringen bör innefatta livet med adoptivfamiljen, ursprungskulturen, utseendet och funderingar kring biologiska föräldrar. En lyckad integrering av delarna leder till god självkänsla med tydlig och stark identitet med förankring i de båda kulturerna. Detta utgör en god grund mot diskriminering och rasism som adopterade kan bli utsatta för i samhället.

Munhi Westin

leg. psykolog och leg. psykoterapeut

Artikeln är skriven för Psykologiguiden www.psykologiguiden.se