Att söka rötter – en gemensam process för adopterade och deras föräldrar

Blivande adoptivföräldrar måste idag genomgå en föräldrautbildning som hemkommunen anordnar innan medgivandeutredningen påbörjas av socialtjänsten. Utbildningen fokuserar på och medvetandegör den unika situationen att bilda familj genom adoption. Bland annat tas adopterades ursprung upp och vikten av att dokumentera och få så mycket information som möjligt om barnets biologiska sammanhang vid överlämnandet. Många nyblivna adoptivföräldrar idag har en uppfattning om att det är viktigt med fortsatt kontakt med barnets ursprungskultur efter ankomsten.

Ambitiösa föräldrar
Många adoptivföräldrar är ambitiösa, resursstarka och målmedvetna när det gäller sina barn, annars hade de förmodligen inte kommit så långt i sin strävan att bli föräldrar. Många har genomgått fertilitetsutredning/IVF-behandling och alla har bakom sig medgivandeutredning, föräldrautbildning och numera psykologutredning. Det krävs uthållighet, mod och målmedvetenhet innan de får hem sitt efterlängtade barn. Tiden därefter är de också angelägna om att göra ”allt det rätta” för barnet.

Svår balans
Adoptivföräldrarna står inför en känslig uppgift, hur balanserar man mellan att bygga upp en trygg anknytning till barnet samtidigt som man skall stötta och hjälpa barnet att förhålla sig till sitt ursprung och sitt trauma av övergivandet? Hur hjälper man barnet till en positiv självbild som inkluderar barnets ursprungliga etnicitet utan att riskera att barnet känner sig avvisad, orolig och rädd för att återigen bli övergiven och lämnad?

Strategi
Det kan vara viktigt att adoptivfamiljen tidigt skapar sig olika forum där de på ett naturligt och självklart sätt kan ta del av barnets ursprungskultur. Det kan vara olika intresseföreningar som rör landet men också nätverk med andra adoptivfamiljer eller att knyta personliga kontakter med landsmän till barnet. Avgörande är att genuin nyfikenhet och intresse finns hos föräldrarna av barnets ursprungskultur och att de inte bara ”ställer upp” för att man bör eller på annat sätt tycker att det är viktigt för barnet.

Bygga självbild
Om föräldrarna är genuint intresserade av barnets ursprungskultur, kommer det att indirekt ge signal till barnet att alla delar av barnet är bejakat och accepterat. Föräldrarna genuina intresse kommer också att hjälpa barnet att upprätthålla bandet när de i perioder tappar intresse för andra saker som upplevs som viktigare. På det sättet kommer barnet att successivt bygga upp en positiv självbild, en självbild som både inkluderar en svenskhet och en ursprungsetnicitet. Mycket kan göras på hemmaplan under en ganska lång tid av barnets liv.

Återresan till ursprungslandet
När är barnet moget för en återresa till födelselandet? Om barnet har upplevt kontakten med sin ursprungskultur positivt och upplever att det finns ett äkta intresse hos föräldrarna kan det bli nyfiket och bli intresserat av att se landet på ”riktigt”. Men det kan också vara så att barnet upplever att de har fått tillräckligt, att de nöjer sig med det de vet tillsvidare. Som i alla sammanhang i föräldraskapet gäller det att vara lyhörd för barnets behov och respektera det. En återresa kan också vara utifrån föräldrarnas intresse, behov och nostalgi då de kan vara nyfikna på hur landet har förändrats efter att de hämtat barnet. Det är då viktigt att lyfta fram varför en återresa görs.

Slutligen är det också viktigt att skilja mellan sökandet efter barnets ursprungskultur och sökandet efter biologiska föräldrar. Ibland kan de processerna gå hand i hand men det är i grunden två olika processer som kräver olika mycket av mentala processer hos adopterade och deras föräldrar.

Munhi Westin
leg. psykolog och leg. psykoterapeut

Artikeln är skriven för Psykologiguiden www.psykologiguiden.se